Östersunds Posten onsdagen 17 januari 1973.

 

En helt vanlig dag i en vanlig by i Jämtland.

Bonden Jönssons tre fjällkor tuggar morronfodret andra vändan, de idisslar liggande på sin högra kosida. SR-böndernas kor har samma bestyr, de gnider grovfodret i munnen, en anhalt mellan våmmen och bladmagen.

Höstvädret droppar från taken fast det är januari. I skidornas utförsbacke är det tvärstopp. Lovisa Jönsson fernissade spark står parkerad framför farstubron och Gösta Eriksson ko Donna har nyligen fått en kalv. När pensionären Holger Lif drar upp rullgardinen den här morronen finns en takdroppspöl vid knuten och termometern skäms på plus tre grader. Elsa Jönsson tvättar bilen med vatten från ett vårdike bakom nylagårn och John Agerberg och sonen Bengt-Gunno plöjer en betesteg som inte gick att plöja i höstas, men som nu är lättplöjd och vänder svartsidorna upp svartidorna. Det är vinter i byn Myckelåsen på Ovikssidan av Storsjön. En by som kommunalt är delad mellan Östersunds och Hallens kommuner. Myckelåsen håller sig med två SR-bönder, grannarna Johan Agerberg och Gösta Eriksson, som ser till att inte en jordplätt i byn ligger för fäfot. John Agerberg äger 30 hektar jord och arrenderar 30 hektar. Han har för närvarnde 34 kor som mjölkar och har plats i den nyutbyggda ladugården för 46 kor. En rad smådjur står och växer och en del av dem skall så småningom fylla upp de tomma koplatserna. John Agerberg har hjälp i ladugården och i arbetet i övrigt av sonen Bengt-Gunno, nu 27 och intresserad av livet som bonde. En egenhet hos Agerbergs är att de ensilerar korn.

Krossas

Kornet krossas i samband med skördetröskningen, säger John Agerberg. Därefter ensileras det och används som gröpe. Vi spar in arbete på det viset och slipper köra kornet genom gröpkvarn. SR-bonden Gösta Eriksson håller sig med 40 mjölkkor plus ungdjur. Innan han blev bonde som kan sorteras under rubriken särskild rationalisering (SR) hade han ett hemman som höll 17 hektar jord och som födde 7-8 kor. Men för fyra år sedan blev annat. Han köpte in ett par hemman och har nu 45 hektar jord, samt ett arrende på fem hektar. Sonen Anders och hustrun Eva arbetar också i Erikssons företag.

Samarbete

De två SR-bönderna samarbetar i stor utsträckning. De äger en rad jordbruksmaskiner tillsammans och hjälper varandra under brådtiderna vårbruk, slåtter och skörd, samt i alla andra lägen då det är rationellt att slå ihop den två gårdarnas samlade resurser. För bonden Erik Jönsson är det snart gjort att räkna upp konamnen. Han gör det utan att använda vare sig kulram eller kobokföringslista. Lussi, Vigga och Krusa (även lystrande till namnet Rut) heter besättningen. Det är tre fjällkor som ännu inte har provat på mjölkmaskin. Men det finns en i ladugården, en ny. Ladugården är också färsk och skall inom några år ha 6-7 mjölkkor. Tre kvigkalvar står på tillväxt och när det är dags för dem att lämna mjölk så kommer mjölkmaskinen att snurra också.

Drar mjölk

Nu går det lika fort att mjölka för hand , säger Elsa Jönsson, som varje morgon och kväll lutar huvudet mot kosidorna och drar mjölk ur nötboskapen. Erik Jönsson hugger i skogen så här års. Han hugger på eget och kör hem själv. Det blir bättre timpenning på det viset.Vi trivs bra här i Myckelåsen, säger han. Det är viktigt. Vi har haft klent med vatten, men det skall bli bättre. Vi ska djupborra i en brunn. Eftersom vi tillhör Östersunds kommun numera så kanske det kommer en kommunal borr för vårt vatten. Det är förresten roligt att se folk från kommuncentrum någon gång, säger Jönsson och ler illfundigt mot oss.

Äldst i byn

Lovisa Jönsson är äldst i Myckelåsen. Hon blir 79 år i februari. 1915 kom hon till byn, då var hon nygift med ovikenpojken Erik Jönsson, död 1963. Hon vet att berätta om tunnbrödsbaken i byn, men hon kan inte påminna sig en vinter som denna.Tvärs över byvägen, knappt hundra meter från Jönssons, bor bröderna Holger, Jöns och Gustaf Lif. De bor i Hallens kommun och har mestadels arbetat i skogen. Det var tur att det blev ett par SR-bönder i byn, säger Holger Lif. Det vete gudarna ur det gått med byn utan dem. De odlar ju jord som annars skulle ligga för fäfot.

Myckelåsen håller sig med en affär också. En tredagars. Affären i Gärdsta, som ägs av Torsten Eriksson, har filial i Myckelåsen. Öppet måndag, onsdag och torsdag. Fullt sortiment av livets nödtorft och drygt det finns. Sånt ser föreståndaren Hjalmar Kvarnström till. I Myckelåsen finns sju fastigheter som tillhör Östersunds kommun. I grannbyn Storåsen finns tre fastigheter som kommunalt är delade på tre kommuner, Östersund, Hallen och Berg. Tre gårdar, tre kommuner. En något förunderlig trio i många stycken.

Ny väg

Från Storåsen till Oviken planeras ett vägbygge. En enskild väg, varom länsstyrelsen fått in en ansökan .För den vägen räknar byborna att få 70 procent statsbidrg och 15 procent bidrag vardera från vardera Östersunds och Bergs kommuner. På så vis slipper byborna lägga ut några pengar. Kommer sedan Hallens kommun med en slant så blir det ännu mer att lägga på vägen.

Vill tillhöra Östersund

Det finns personer inom Hallens kommun som helst ser att vi i Storåsen och Myckelåsen inlemmas i Järpenblocket, säger hemmansägare Gunnar Petersén, Storåsen. Men flertalet av oss vill tillhöra Östersunds kommun. Vi har sju mil till Järpen och inga bussar går dit. Över Norderön till Östersund blir det cirka tre mil och över Sannsundet cirka fem mil. Det går till och med bussar åt Östersund. Det är ont om ungdomar i byn. Några skolbarn bär iväg med sina böcker till skolan i Hallen och några förskolebarn leker utanför köksfönstret. Några giftasvuxna döttrar såg vi inte till. När de kommit så långt i växten har de vänt hembyn ryggen.

Text: Roland Enros